Mongoliska språket

200px-monggol_kele-svgAllmän information

Idag skulle vilja jag prata om det mongoliska språket som talas av ungefär fem miljoner personer, främst i Mongolien. Jag tycker att språket är mycket intressant, emedan det är ett agglutinerande språk och jag älskar denna sorts språk. Jag har också gjort många språk själv och en av dem är ett agglutinerande språk. På grund av det ska vi idag prata om det mongoliska språket. Språket är ett altaiska språk (ett annat språk i denna grupp är Turkiska). Dessutom finns det många dialekter av språket, men jag kommer bara skriva om det officiella språket och inte dialekterna.

Skriftarna

576px-sukhbatars_monuyment_in_amgalan
Minnesmärke skrivits i mongoliska skriften

Språket använder två olika typer av skrifter – det kyrilliska alfabetet och den mongoliska skriften. Jag föredrar den mongoliska skriften, eftersom jag gynnar utseendet av den. På vänstern får ni se hur »mongoliska språket« (Mongɣol kele) skrivs i mongoliskas skriften. I kyrilliska alfabetet ser det ut såhär: »Монгол хэл« (Mongol khel). Därför att det är svårt att skriva i det mongoliska skriften, kommer jag nyttja kyrilliska alfabetet eller latinska transkriptionen av den.

Grammatiken

Kasus

Det här avsnittet handlar om grammatiken som är min favoritdel av språk. Som sagt förut är språket ett agglutinerande språk – Men vad betyder det? Det betyder att språket kan få långa ord, eftersom språket har många prefix, suffix och infix. Det finns också några kasus, sju av dem. Men det är ej ovanlig, emedan det finns många språk som har ens flera kasus, även i länder runt Sverige, t.ex. Finland eller Estland som har omkring fjorton av dem. I det svenska språket finns det inte längre kasus, men de brukade finnas. I Isländskan finns de fortfarande. I Svenskan kan man bara bli varse att det fanns kasus, därför att några pronomia nyttja dem fortfarande (t.ex. du / dig, jag / mig, osv.). Men, vilka typer av kasus användar mongoliska språket? De är som följer:

  1. Nominativ
  2. Ackusativ
  3. Genitiv
  4. Dativ – Lokativ
  5. Ablativ
  6. Komitativ
  7. Instrumentalis

Men vad är deras uppgift? Jag ska prata om dem en i taget:
Nominativ är det »normala« kasuset, som anger en subjekt i en sats. (Jag pratar med dig – Jag är subjektet, den som gör något)
Ackusativen anger den direkta objektet i någon sats. (Det här är för dig Dig är det direkta objektet)
Genitiven anger ägarskap (Mammas hus – Mammas är genitiv)
Dativ-Lokativ är lite svårt att förklara. Dativen utvisa ett indrekt objekt i en sats (Det finns fortfarande några rester av dativen kvar, t.ex.  i sinom tid [ordändelsen -om]). Lokativen används vanligt med  lägesprepositioner, t.ex. i, på osv.
Ablativen är kasuset som används för att säga »från« (Jag fick presentet från dig)
Komitativen nyttjas för att yttra sällskap, d.v.s. »med«
Och omsider finns det instrumentalis som också brukas för att säga »med« men också »per« eller »av«
Alla dessa kasus »byggas« med suffix. Men det finns inte enbart en suffix för alla ord. Om ordet slutar i ett bestämt konsonant, då är suffixet annorlunda. För att forma dativen av orden som slutar på »γ, b, s, d, g och r« måste man bifoga suffixet -tur eller -tür. Dock för ord som slutar på vokaler och »n, ng, l och m« måste man bifoga -dur eller -dür. Det finns alltså många sätt att forma ord. Nu ska vi prata om verben i språket, emedan jag tycker att de är den mest intressanta grejen av hela språket.

Verb

Nu ska vi prata om hur verben i språket fungerar, emedan de fungerar helt annorlunda än i det svenska språket (men det gör verben i språket kul). Det finns, som förut, många suffix för att yttra många saker. Då, hur funkar de? På grund av det finns så många funktioner och suffix kan ja icke prata om alla av de (Framför allt jag vet inte ens alla funktioner). Dock de flesta funktionerna som de mongoliska verben har finns inte i det svenska språket. Därför kommer det vara lite komplicerad att förklara funktionerna av verben.
Först finns det imperativen. Men, den finns också i det svenska språket, det anger ett befäl (att komma – Kom hit!). Men, i det mongoliska språket finns det inte bara denna form av imperativ, det finns två. Det finns den normala imperativen, och imperativen i tredje personen. Det kanske låter konstigt (och… det är konstig för svensktalande personer), men jag ska försöka förklara det.
Imperativet i tredje personen nyttjas, när man vill att en tredje person ska göra något ( Han måste komma! ⇒ Iretügei!) som använder ordändelserna -tuγai/-tügei
Voluntativet (jag har inte hittat en bra svensk översättning eller genuset av ordet) uttrycker en vilja (Låt mig gå, jag vill att du låter mig gå ⇒ yabusuγai) som har suffixen -suγai/-sügei
Det finnns också Benedictiven (”) som uttrycker ett hövligt befäl (Lyssna, snälla! ⇒ sonosuγtun) som nyttjar suffixen -γtun/-gtün
Opativen (”) är mycket intressant, eftersom den uttrycker en önskan och talaren vill att det bli sann, men talaren vet också att det är orimilg.  Ett exempel för det där är: »Jag hoppas han kommer (men jag vet att han troligen kommer inte komma)« som kan sägas på följande sättet: yabuγasai (-yabu är verbstammen av ordet ”att gå”). Opativen nyttjar suffixen -γasai/-gesei

Slutet

Det finns många grejer jag fick inte tala om, emedan jag inte vill att posten blir för lång. Jag tycker att språket är intressant och jag skulle vilja lära mig språket (om det fanns flera resurser). Jag hoppas att ni gillade posten och vi hörs senare! Snälla skriv er åskit som en kommentar under bloggposten!

Annonser

2 reaktioner till “Mongoliska språket

Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: